Galnaste resan ever del 1

Nu är gänget återigen hemma efter en helvild helg i Köpenhamn. Åkte tåg dit vid 11 tiden i fredags jag, Karro, Mattias, Alen, Kalle med vänner & en hop me andra bruds. Efter en tågresa på ca 4 timmar med frågespelet "Hur fan visste du det?" va vi äntligen framme i huvudstaden.



Smiley på tåget.

Letade som galningar efter vårt boende, slutade med att vi fick leta på en karta på turistbyrån, sen löste det sig bra! Rummen va helt OK, 8 st i vårt rum & 3 st i det andra. Det enda som va lite negativt va att det bara fanns en toalett & bara 1! spegel. Inte bra!

  

Vår del av rummet samt hetingen som gör sig lite vackrare än vanligt!

Efter installering i rummen va vi alla vrålhungriga, jag & Karro kände att vi ville va lite hetare än mysbyxor & foppatofflor så vi ville duscha & göra oss iordning men tydligen inte resten av kompaniet. Så nu började tjatet om hur satans dryga vi va. Vi skyndade ändå järnet & tog farao inte längre tid på oss än 40 min. Typ rekord för två st med en spegel! Sedan bar det av till ett pizzahak med pizzabuffé helt OK mat. Vill bara tillägga att kl nu va ca 18 & jag & Karro delade en ½ flaska vin till maten. Jag & Karro är lika dryga när det gäller äta mat så vi ville ju njuta lite & inte STRESSA iväg nu när vi väl va på semester. Men de andra hade galet bråttom, så vi satt snällt kvar helt ensamma & drack vårt vin i lugn & ro.

  

För att sedan glada i hatten dra vidare mot tivolit. Vi inledde lite lugnt med sightseeingtåget. Har nog aldrig skrattat så mkt som vi gjorde i detta tåg!

 

Hyfsat glada på tåget!

Efter det provade vi lite tyngre grejer, den lilla berg & dalbanan, fortf helt utelämnade bara jag & Karro. Sen åkte vi nån snurrgrej, sen nån annan berg & dalbana. Sedan stötte vi på grabbsen stående vid massa box, slag-maskiner. Då beslutade vi oss för livrädda som vi va att vi skulle åka stora berg & dalbanan, båda lika rädda för att åka upp & ned. Men jesus va bra det gick! Sen mötte vi grabbarna igen & då va det dags för radiobilarna, shit va kul det va! Jag åkte me Adam & Karro med Alen & Mattias själv. Lycklig som ett litet barn på julafton va han!

  

Efter radiobilarna va det dags för Karros största skräck: nedsläppet! Galen höjdskräck har vi nog egentligen båda två, men åka det skulle vi! Karro livrädd & skakade & jag kramade sönder Adams hand. Attans åk. Efter denna vansinnes färd åkte vi nån annan grej som sprutade vatten. Sen efter den skulle vi åka en annan som snurrade åt alla håll & kanter, livrädd va jag & denna är typ den enda jag minns va den hette nämligen monstret! & det va det kan jag lova! Ett satans monster! Jag i mitten med Karro på ena sidan & Adam på andra sidan, kramandes stenhårt i händerna & då kläcker Adam ur sig: -det här är den värsta av dem alla säger Mattias & han är inte rädd för nåt! Hm döden är nära. Funkade rätt bra till en början snurrade satan upp & ned & fram & tillbaka. När vi alla trodde att åket va över forsatte den minst lika länge till. Mitt halsband höll på att slå ut varenda tand i munnen på mig men tillslut flög det all världens väg! När sedan denna vansinnes färd va över kände jag mig lite konstig & kunde inte gå ordentligt. Minns att Alen sa till Karro att hon skulle hjälpa mig. Fick springa till en buske & spy. Spydde som en gris, fy farao va dåligt jag mådde. Så fort jag lyfte huvudet snurrade det & jag spydde. Hängde över ett räcke i ca en timme & spydde. Sen kom hela kompaniet & glodde på, & Alen sa: jaha, vad åt du för pizzor da? köttfärs, ananas mm. Mmm va bra jag mådde då! & nu vill jag återigen tillägga att vi delat en ½ flaska vin jag & Karro, så det va ingen märkbar fylla! Satte mig ner efter en stund för att se om det blev bättre. Snurrade fortf hur mkt som helst. Höll på att somna efter en stund & Karro tyckte vi skulle gå hem. Gick bra att resa på sig & gå en bit, men sen fick jag spy i en blomkruka igen. Regnade & jag frös som bara den. Sen kom vi äntligen hem, kröp till kojs i mysbyxor, munkjacka & två täcken ändå frös jag satan. Sen kom resten av galningarna hem. Låg vaken en stund & skrattde åt Mattias sen somnade jag. 
Fortsättning följer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0